Till Europas medborgare I anledning av valet till Europaparlamentet i juni 2009

Hur vi kan komma över krisen och vår tids utmaningar genom ett mer enat, mer solidariskt och öppnare Europa

Nu när vi i Europa skall välja nya ledamöter till Europaparlamentet, vet vi att det råder ovanligt svåra tider. Vi vet också att det är en brytningstid, för vår egen framtid och för våra barns framtid.

Därför har vi, som alla kommer från EU:s medlemsländer och kandidatländer skrivit detta upprop: låt oss använda evangeliet och de traditioner som bygger på det för att få tecken på hur vi kan ändra våra liv för att skapa ett samhälle som är humanare och som bryr sig om allas välstånd. Endast ett enat Europa kan bemöta aktuella utmaningar genom att solidaritet, rättvisa och fred i världen. Låt oss bli medvetna om vårt eget ansvar gentemot Europa.

Efter en lång tid av ovisshet vill Europa samlas och enas igen. Men samtidigt har Europa drabbats av den ekonomiska och finansiella kris, som drabbat hela världen, och som även är en andlig och moralisk kris. Det förtroende som förlorats kommer bara återskapas om EU tar nya initiativ igen, trots att EU:s institutioner har försvagats av den ovisshet som råder runt ratificeringen av Lissabonfördraget.

Krisen i världen är svår för alla, särskilt för de fattigaste människorna och länderna. Men samtidigt ger den oss ett unikt tillfälle att omorientera ekonomin och ändra vår sätt att leva. Den ger också möjligheten att stärka Europa på ny grund, om vi bara står emot motgångar och bevarar de principer som ligger till grund för EU.

Låt oss genomföra Lissabonfördraget så fort som möjligt

För att Europa skall kunna spela en roll internationellt i den ekonomiska krisen, och för att EU skall ha de demokratiska och effektiva institutioner de behöver, uppmanar vi först och främst Europas regeringar och medborgare att stödja fördraget som stats- och regeringschefer skrev under i Lissabon. Det fördraget ger oss en verklig möjlighet att handla och en starkare grund för att hitta lösningar som passar oss alla. Det gläder oss att Irland accepterat att se över sin nej-röst igen.

Men visst är fördraget komplicerat och svårt att läsa för icke-specialister. Så är det med alla texter som förhandlats fram av 27 länder. Trots det tar Lissabonfördraget som aldrig förr ställning för de principer som ligger till grund för EU och ger ett utvidgat EU möjligheten att lättare fatta beslut. Detta fördrag ger också EU kapaciteten att stå för stabilitet, solidaritet och öppenhet gentemot grannarna i öster och söder.

Trots att det inte står någonstans att EU har kristna rötter, är vi glada för att texten i fördraget inspirerats av kristna värderingar och tänkande. Till exempel talar fördraget för första gången uttryckligen om att människans värdighet är EU:s viktigaste princip, framför frihet, demokrati och jämlikhet. Fördraget stadgar att EU:s målsättningar inbegriper fred, full sysselsättning, hållbar utveckling, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen, skydd för de mänskliga rättigheterna och strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt. Solidaritet, ett uttryck som tidigare sällan använts i gemenskapsrätten, är centralt i Lissabonfördraget. Stadgan om de grundläggande rättigheterna, som är en del av fördraget, innehåller både klassiska grundläggande fri- och rättigheter och sociala rättigheter. På så vis garanterar stadgan, bland annat, social trygghet och sociala förmåner, rätt till bostad, skydd av familjen, skydd av barns, de äldres och handikappades rättigheter, rätt till asyl, samt bio-etiska rättigheter som exempelvis förbud mot reproduktiv kloning av människor, rashygieniska metoder och mot att låta människokroppen och dess delar i sig utgöra en källa till ekonomisk vinning.

Fördraget skyddar den ställning som kyrkor har enligt medlemsstaternas nationella lagstiftning, den respekterar deras ställning och deras specifika bidrag till EU, och uppmanar EU att upprätthålla en öppen och regelbunden dialog med kyrkorna.

Slutligen stadgar fördraget att Europaparlamentets och de nationella parlamentens makt skall stärkas, ökad öppenhet, mer direkt deltagande av medborgarna, en klarare kompetensfördelning och en bättre kontroll av subsidiaritetsprincipen.

Eftersom fördraget stärker EU:s effektivitet och demokratiska legitimitet, ger det EU kapaciteten att bemöta de tre utmaningar som vi anser vara allra viktigast just nu, nämligen globaliseringen, klimatförändringarna och den demografiska utvecklingen.

För att kunna klara ekonomins globalisering måste vi skapa ett mer solidariskt EU

Globaliseringen av handeln och storfinansen har vuxit exponentiellt de senaste årtiondena. Men allt har inte hjälpt tillväxten, tvärtom. Nu kan vi alla se hur systemet byggt på mångfaldigande av finansiella instrument och som karakteriserats av brist på öppenhet, reglering och ansvar, inte fungerat.

Samtidigt kan en tendens till protektionism ses igen, även inom EU, av typ "var och en står sig själv närmast". För att undvika en sådan obalans måste vi låta ekonomin tjäna människan, alla människor. Det innebär att mänskligt arbete måste värderas högt, att företagande måste främjas, och att statens roll som beskyddare av allmänintresset måste bevaras. Den europeiska modellen av social marknadsekonomi måste moderniseras med tanke på hur världen ser ut idag. Dess uppgift att förena ekonomisk effektivitet och social rättvisa, lika chanser för alla och solidaritet, måste förstärkas. En sådan solidaritet kan inte stoppa vid nationsgränser, istället måste Europa ta tillvara sin mångåriga erfarenhet och använda den till att bättre skydda de mest utsattas intressen.

På grund av detta, och med tanke på dess roll som världsmakt, bör EU främja reglering på världsnivå, internationella strukturer och kontrollinstrument. Bland dessa måste IMF, Världshandelsorganisationen och FN spela en central roll, för att se till att tillväxtekonomier och fattiga länder, särskilt länderna i Afrika, får något att säga till om.

För att bemöta klimatfrågorna måste vi skapa ett Europa som respekterar kommande generationer

Klimatförändringarnas konsekvenser för kommande generationer står uppenbara och vi måste ta ansvar. Som kristna så tror vi att Skapelsen har anförtrotts oss av Gud och att vi är dess "vaktmästare" som skall se till att den används med ansvar. Den industrialiserade världen använder produktionsmetoder och levnadssätt som leder till exploatering av tillgängliga resurser. Som vi vet kommer konsekvenserna av klimatförändringarna, exempelvis stormar, översvämningar och torka, framför allt att drabba fattiga länder och kampen om tillgång till mat och vatten ökar konfliktbenägenhet.

Den situationen kan inte bemästras utan att vi förändrar den ekonomiska tillväxten så att energikonsumtionen och konsumtionen av icke förnybara naturresurser minskas. Endast ett enat Europa kan ta sådana orädda och nödvändiga initiativ mitt i den finansiella och ekonomiska krisen. Vi välkomnar de beslut som redan tagits, men tror att vi måste gå längre. Alla måste bidra till kraftansträngningen och förändra våra levnadssätt, särskilt i industriländerna. Vi måste konsumera mindre, förändra och minska antalet transporter, främst för att undvika en ekologisk katastrof. Det ger oss också en möjlighet att vända oss från ett alltför materiellt liv och öppna oss ytterligare för den rikedom som relationer mellan människor innebär.

För att bemöta den demografiska utvecklingen måste vi ha ett generösare Europa

En tredje stor utmaning för de flesta europeiska länderna är befolkningsfrågan, med en åldrande och i vissa fall krympande befolkning. Internationellt sett är Europa mest utsatt. De sociala och ekonomiska konsekvenser som förändringarna för med sig är bland annat överlastade socialsystem, brist på arbetskraft, och större konfliktbenägenhet mellan generationerna.

Även om orsakerna till den aktuella situationen är flera, kräver lösningarna framför allt ytterligare uppmärksamhet på familjens och de unga generationernas välbefinnande. Både medlemsstaterna och EU måste skydda och främja familjelivet. Föräldrar måste få en möjlighet att klara livspusslet, och kunna finna balans mellan arbete och familjeliv. För att uppnå en sådan balans måste flera olika frågor ses över: hälsa, utbildning, arbete – hela samhället måste engageras för att ge de unga möjligheter att blomstra och samtidigt förbättra de äldres situation.

I dag beror ungefär tre fjärdedelar av befolkningstillväxten i Europa på internationell invandring. Den invandringen kan beräknas att fortsätta eftersom vi, åtminstone delvis, måste kompensera befolkningsminskningen. Därför är det viktigt att invandrare integreras i samhället och att mångfald ytterligare främjas.

Men familje- och invandringspolitik kan inte dikteras bara av ekonomiska orsaker. Att kontrollera invandring får aldrig vara viktigare än respekten för allas rätt att leva med sin familj. Det som är viktigt i invandringspolitiken och politiken att bibehålla en etnisk, kulturell och religiös mångfald i vårt samhälle, är att de är välkomnande och öppna, och detta gäller oss alla, särskilt om vi är kristna.

Men visst har de europeiska institutionerna ibland verkat hota familjens integritet. Det finns en risk att skillnaderna mellan könen förnekas. Men det är viktigt att understryka att varken de aktuella fördragen eller Lissabonfördraget ger EU någon möjlighet att lagstifta på familjerättens område eller om rätten till liv: dessa frågor kan bara varje medlemsstat lagstifta om nationellt.

Sammanfattningsvis uppmanar vi alla europeiska medborgare, särskilt kristna medborgare, att engagera sig i den demokratiska europeiska debatten.

Rösta i Europavalet i juni 2009! Låt oss vara med och bygga ett Europa som kan främja fred och rättvisa i världen. Låt oss kräva att de olika politiska partierna uttrycker sin europeiska vision, låt oss stödja de kandidater som är beredda att stå för en politik som inspirerats av respekt för mänsklig värdighet, och för ett solidariskt och generöst EU som ser till kommande generationer. Låt oss inte falla för populistiska slagord. Skapandet av Europa är återigen i centrum för EU och Europaparlamentet har, mer än någon annan av EU:s institutioner, till uppgift att representera medborgarna.

Aldrig förr har EU:s roll som fredsmäklare i världen varit så viktig. Låt oss se till att EU får chansen!

 Jérôme Vignon

_Ordförande för Frankrikes Sociala Veckor (SSF) – Frankrike
 Hans Joachim Meyer

Ordförande för tyska katolikers centralkommitté (ZdK) – Tyskland

 Michel Camdessus

Hedersordförande för Frankrikes Sociala Veckor (SSF) – Frankrike

 Henryk Woźniakowski

Ordförande för förlaget ZNAK – Polen

 Andrea Olivero
Ordförande för ACLI - Föreningarna för kristna arbetare i Italien – Italien

 Hein Pieper
Direktör för Katholiek Netwerk – Nederländerna

 Antoine Arjakovsky
Direktör för institutet för ekumeniska studier i Lviv, Ukrainas katolska universitet, ordförande för den ekumeniska sociala veckan in Lviv – Ukraina

 Neven Šimac
Vice ordförande för det europeiska dokumentations- och forskningscentret Robert Schuman, Zagreb/Split – Kroatien

 Anna Moskwa
Europeiska mötescentret och stiftelsen Nowy Staw – Polen

 Peter Grubits
Generalsekreterare i österrikiska Katolsk Aktion (KAO) – Österrike

 Pierre Lecocq
Ordförande för UNIAPAC Europa - Internationella kristna förbundet för företagsledare – Paris

 Peter Annegarn
Ordförande för du Conseil Interdiocesain des Laics (CIL) – Belgien

 Josiane Caproens
Ordförande för Conseil Pastoral Interdiocesain (IPB) – Belgien

 Carine Devogelaere
Koordinator för Conseil Pastoral Interdiocesain (IPB) – Belgien

 Frank Turner SJ
Direktör för OCIPE - Jesuit European Office – Bryssel

 Henri Madelin SJ
OCIPE - Jesuit European Office – Strasbourg

 Violeta Barbu
Medlem IXE – Rumänien

 Pedro Sols Lúcia och María Luisa Lladó Hädinger
Medlem IXE – Spanien

 Anne van der Vaeren
Medlem IXE – Belgien

 Pierre Deschamps
Ordförande för EDC - Entrepreneurs et Dirigeants Chrétiens – Frankrike

 Tomáš Halík
Ordförande för den tjeckiska kristna akademin – Prag

 Michel Van Aerde OP
Direktör för den dominikanska föreningen ESPACES – Bryssel

 Ignace Berten
ESPACES – Bryssel

 Markus Schlagnitweit
Direktör för den Österrikes sociala katolska akademi – Österrike

 Clotilde Nyssens
ALTERCITÉ – Belgien

 Francis Davis
Institut Von Hugel, St. Edmund‘s College, Cambridge universitet – Storbritannien

 Yves Coulomb
Ordförande för Mouvement Chrétien des Cadres et dirigeants (MCC) – Frankrike

 Llorenç Puig i Puig SJ
Direktör för Cristianisme i Justicia – Spanien